Denna fjärde termin vid Uppsala universitet blir även den fjärde terminen boende vid studentvägen och dess studentkorridorer. Under min vistelsetid har folk examinerats och gått vidare, flyttat från sina 18 kvadrat och börjar tjäna riktiga pengar. Lika snabbt som rummen blir tomma så flyttar nytt folk in. En del har bott i korridor hela sin studietid. Andra flänger runt med svarta andrahandskontrakt och vet varken ut eller in.

Genom att bo i korridor tillkommer en del måsten och normer. Eftersom man delar dusch och kök så är det eftersträvansvärt att hålla dessa någorlunda fräscht i skick. Folk har olika acceptansnivåer och efter en tid så börjar man känna igen olika korridorsstilar. En av dessa är den slappe, oftast en snubbe. Denne utmärker sig subtilt genom diverse små jobbiga saker. Till exempel igenkänns den slappe ofta genom att den häller oätna makaronerna i vasken istället för i skräpkorgen. Ingen vet varför, skräpkorgen är minst lika nära. Denna person handlar inte aktivt för reta upp andra utan denne bara är så till sin natur, slapp och lite lortig.

Sen finns de den osynlige. Dennes kylskåp är alltid fullt med godsaker men man ser henne aldrig tillreda maten. Detta studentmysterium har länge klurats på men ingen har hittat svaret. Personen med den här korridorsstilen kommer bra överens med de andra. Hur detta kommer sig kan vara därför att man aldrig stöter på henne i de gemensamma utrymmena.

Sen är det mamman, hon som tar till orda först av alla när den slappe har lämnat mat i vasken. Hon är alfahonan som styr och ställer. Man vill inte uppröra henne för då kan hon hota med att sluta diska hon med. Och om man har två som följer den slappa stilen så kan kaos råda. Det blir ohållbart i längden (bananflugor kan uppenbaras). Mamman kan även vara mycket snäll, har man tur bjuder hon på muffins eller paj. Å andra sidan kan hon vara väldigt bitter. Då kommer man inte undan vare sig man vill det eller inte, det lättaste sättet är dock att lådsas diska.

Till sist har vi den döve. Den igenkänns genom att man hör dennes musik genom väggar och fönster. Folk frågar sig; har alltid denna så hög volym eller skruvar personen upp den så att alla andra skall höra vilken cool och ball musiksmak denne har? Ännu en diskuterbar gåta.

Kort och gott så är det alla dessa som gör korridorslivet unikt. Det hör till att de ska vara lite skabbigt, det är helt okej när någon drar igång musik klockan två en tisdagsnatt. Man skall känna att man bor i korridor. Ibland sker goda saker, den slappe kokar inte makaroner och ibland blir man bjuden på muffins. Till sist så tycker nog ändå alla att det känns helt rätt när mamman dampar runt och tycker att diskborstarna luktar köttbulle.

Kim Holm, 5 februari 2010