Rösta på mej, jag tycker om popcorn!
Politik har inga gränser nuförtiden. Det började med att Feministiskt initiativ bokstavligen brände upp 100 000kr, sedan kommer Vänsterpartiet och uppmanar det svenska folket att införskaffa bröstpumpar. Nu i dagens Uppsala Nya Tidning (14.9.2010) kan vi läsa vad en lokal centerpartist går till val på. Hon bryter ny mark inom Kalle-Anka politiken och kåras automatiskt till general över denna genre.
Om jag säger centerpartiet, vad säger ni då? Personligen börjar jag tänka på ett gäng glada bönder som vill odla ekologiskt och bara njuta av livet. En rätt så romantiserad syn det vill säga. Som jordbrukarson kan jag inte göra annat än känna sympati för dem. Partiet grundades 1913 med namnet Bondeförbundet och med bönder som den självklara utgångspunkten. De var huvudsakligen konservativa, sparsamma, landsbygdsinriktade och skeptiska mot utopier. Men nu cirka hundra år senare har partiet evolverat och tydligt gått en helt annan väg.
Annette Stavenow Mansnérus heter centerpartisten jag talar om och så här lyder hennes valannons: “Skit i parkerna! Det ska vi inte ha. Vi behöver hundrastgårdar i innerstan. Jag jobbar för det.” Det må låta som en text skriven av musikern Björn Rosenström, men tyvärr är det inte så. Fick Mansnérus bestämma skulle det bli hundrastgårdar i innerstan minsann. Visst är det viktigt att tamdjur mår bra, men är det verkligen för jobbigt att gå några minuter från stadskärnan till närmsta grönområde för att låta hunden leka där? Tydligen inte, hon går till val med en hundrastgård som största orsak att rösta på henne. Jag blir mörkrädd när man läser att denna frågar är vilken hon köper annonspengar för. Förvisso, någon skall alltid vara värst. Jag blir ej heller förvånad om en mer slumpartad fråga kommer upp och puffar ner Mansnérus från första platsen.
Politik är demokrati och vi kan inte göra annat än att vänta och se om detta ger henne en plats i riksdagen. Det är bara att bita i det sura äpplet och se om stora troget blir en damphage för hundar.
Kim Holm, 14 september 2010
Om jag säger centerpartiet, vad säger ni då? Personligen börjar jag tänka på ett gäng glada bönder som vill odla ekologiskt och bara njuta av livet. En rätt så romantiserad syn det vill säga. Som jordbrukarson kan jag inte göra annat än känna sympati för dem. Partiet grundades 1913 med namnet Bondeförbundet och med bönder som den självklara utgångspunkten. De var huvudsakligen konservativa, sparsamma, landsbygdsinriktade och skeptiska mot utopier. Men nu cirka hundra år senare har partiet evolverat och tydligt gått en helt annan väg.
Annette Stavenow Mansnérus heter centerpartisten jag talar om och så här lyder hennes valannons: “Skit i parkerna! Det ska vi inte ha. Vi behöver hundrastgårdar i innerstan. Jag jobbar för det.” Det må låta som en text skriven av musikern Björn Rosenström, men tyvärr är det inte så. Fick Mansnérus bestämma skulle det bli hundrastgårdar i innerstan minsann. Visst är det viktigt att tamdjur mår bra, men är det verkligen för jobbigt att gå några minuter från stadskärnan till närmsta grönområde för att låta hunden leka där? Tydligen inte, hon går till val med en hundrastgård som största orsak att rösta på henne. Jag blir mörkrädd när man läser att denna frågar är vilken hon köper annonspengar för. Förvisso, någon skall alltid vara värst. Jag blir ej heller förvånad om en mer slumpartad fråga kommer upp och puffar ner Mansnérus från första platsen.
Politik är demokrati och vi kan inte göra annat än att vänta och se om detta ger henne en plats i riksdagen. Det är bara att bita i det sura äpplet och se om stora troget blir en damphage för hundar.
Kim Holm, 14 september 2010