Det var bättre förr!
Som studerande i Uppsala möter man faktiskt på folk som har besökts ens hemtrakter. Jag blir alltid glad och ärligt intresserad på vad de gjorde under sitt besök. Det vanligaste svaret är Wasalandia och Tropiclandia, de tyx vara våra främsta dragplåster.
Vem är det då som besöker Vasa och Korsholm med omnejd? Majoriteten är västerbottningar som i sin barndom tog färjan över till oss. På den gamla goda tiden då man faktist åkte båt mellan Vasa – Umeå. I min barndom var vi ofta till Umeå, färjan var billig, tax-freen var billig, allt var billigt! Men nu är det andra tider, 60€ för en väg. Säkert ska man hem någon gång också, så då blir det 60€ till. Efter att EU kom och fuckade upp vår tax-free så dog färjetrafiken, sorgligt men sant. Vi slutade att semestra i Umeå, bilade istället upp till Kalajoki för att bo på en billig camping. Helt skoj det också, men Umeå visiterna är svåra att slå.
Interaktionen jag nämnde tidigare, den glädje jag får när jag hittar en person som känner till spökhuset och stockbanan. Det är en berikande upplevelse! Västerbottningen säger, ”Tropiclandia!” Österbottningen svarar, ”Umelagun!” (Motsvarande Tropiclandia fast vid Umeå). De två människorna har en gemensam nämnare och en ny bekantskap har just fått fäste.
Denna upplevelse vill jag att framtida österbottningar skall få känna när det stöter på en västerbottning. Men i dagens samhälle så besöks inte Umeå av barnfamiljer lika mycket som förr. Hur ser det ut om tio år, då dagens kids växer upp och i deras framtida liv stöter på en västerbottning. Finns det då någon gemensam punkt att knyta an?
Det var bättre förr, men vad tjänar det till att gråta över det förflutna? Man lättar på trycket, får ventilera förgångna minnen. Sedan bearbeta dem, gå framåt i livet. Efter det så letar man upp det positiva. Det hittar jag på hemsidan kvarken.fi där man kan läsa följande glada sanning: ”Om drygt 2000 år kommer vi i Kvarken att ha landförbindelse mellan Finland och Sverige, som bryts endast av en bred älv. Samtidigt omvandlas Bottenviken till Europas största insjö.” Oh lala, jag längtar redan!
Kim Holm, 13 November 2009
Vem är det då som besöker Vasa och Korsholm med omnejd? Majoriteten är västerbottningar som i sin barndom tog färjan över till oss. På den gamla goda tiden då man faktist åkte båt mellan Vasa – Umeå. I min barndom var vi ofta till Umeå, färjan var billig, tax-freen var billig, allt var billigt! Men nu är det andra tider, 60€ för en väg. Säkert ska man hem någon gång också, så då blir det 60€ till. Efter att EU kom och fuckade upp vår tax-free så dog färjetrafiken, sorgligt men sant. Vi slutade att semestra i Umeå, bilade istället upp till Kalajoki för att bo på en billig camping. Helt skoj det också, men Umeå visiterna är svåra att slå.
Interaktionen jag nämnde tidigare, den glädje jag får när jag hittar en person som känner till spökhuset och stockbanan. Det är en berikande upplevelse! Västerbottningen säger, ”Tropiclandia!” Österbottningen svarar, ”Umelagun!” (Motsvarande Tropiclandia fast vid Umeå). De två människorna har en gemensam nämnare och en ny bekantskap har just fått fäste.
Denna upplevelse vill jag att framtida österbottningar skall få känna när det stöter på en västerbottning. Men i dagens samhälle så besöks inte Umeå av barnfamiljer lika mycket som förr. Hur ser det ut om tio år, då dagens kids växer upp och i deras framtida liv stöter på en västerbottning. Finns det då någon gemensam punkt att knyta an?
Det var bättre förr, men vad tjänar det till att gråta över det förflutna? Man lättar på trycket, får ventilera förgångna minnen. Sedan bearbeta dem, gå framåt i livet. Efter det så letar man upp det positiva. Det hittar jag på hemsidan kvarken.fi där man kan läsa följande glada sanning: ”Om drygt 2000 år kommer vi i Kvarken att ha landförbindelse mellan Finland och Sverige, som bryts endast av en bred älv. Samtidigt omvandlas Bottenviken till Europas största insjö.” Oh lala, jag längtar redan!
Kim Holm, 13 November 2009
Kommentarer
Trackback