Frid är ett ord som ofta betingas med kristendomen. Hur många gånger har vi inte hört att; när du hittar Jesus så får du inre frid. Men hur går det då för den personen som inte tror på Jesus, fiskarna och Noa's feta yatch, men ändå vill få frid och inre lugn?

Jag vill påpeka att jag inte motarbetar kristendomen på något sätt. Mycket av det vi kan ta del av i bibeln är djupa sanningar och påståenden som säkerligen skulle leda till världsfred, och senare en himmel på denna jord. Exempelvis gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Om alla individer på planeten Tellus följde detta påbud likt anorektiker bojkottar basföda så skulle det sannerligen leda till fred på jorden.

Väl prisat. Personligen så tror jag man finner denna mytomspunna frid genom att göra de saker som gagnar ens personliga utveckling samt för en framåt till de utsatta mål man har i sitt liv. Denna vackra hypotes kom jag underfund med för ett antal veckor sedan en sen men varm vårafton. Jag kände mej otroligt glad och lycklig, men visste egentligen inte varför? Jag hade varken vunnit på lotto, träffat en tight brud eller tittat på Debatt med Janne Josefsson. Hobbypsykolog som jag är så började jag analysera vad jag hade gjort denna dag - och då slog det mej! Hela dagen hade jag ägnat mig åt saker jag verkligen bryr mej om! Skoldagen hade varit givande, maten jag hade ätit denna dag var både god och nyttig, träningspasset hade förlöpt sig som det skulle samt att jag hade stärkt kontakten med ett par bekanta. Alla dessa små delmål byggde upp till den känsla jag infann mej i på kvällen.

Denna gång lirkade sig mitt budskap mot den seriösare kanten så jag vill slutligen väga upp och hävda att man inte skall ta livet för allvarligt, för ingen har väl kommit ur det levande?

Kim Holm, 10 Maj 2009