"Grabben klarar sig"

En fattig studerande, klichén vi studenter allt som ofta får höra. Hur sanningsenlig är den? Lever vi egentligen på gatan och glider egenom studierna utan att gå på minus?

Jag vill påstå att majoriteten av alla studerande tillsyntes har ett någorlunda gott leverne. De har ofta rätt så fräsch mat i kylen, (förutom folket som helhjärtat satsar på kötbullar och spaghetti.) Alla studenter köper kläder ibland, kurslitteraturen inhandlas oftas om man ej lyckas låna det utnötta exemplaret biblioteket har till buds och hyran är självfallet obligatorisk. Studenter plus fest är ju förvisso helt sant. Så att äta och dricka ute på nationen hör även det till de traditionella utgifterna. Listan är lång, jag skulle kunna rapa ut flera saker som kostar, - allt här i världen kostar, det är den bittra sanningen kamrater. Det finns dock en motsatt sida, det som är gratis smakar faktist gott, alltid! Även broshyrerna vi fick hos röda korset här om dagen. Folk överlag känner kanske ingen uppskattning när de får en liten fyrkantig pappersbok i sin hand, så var dock fallet för mej.

Men går det verkligen ihop? En studerande som lyfter högsta möjliga belopp från CSN får 7.500 kronor per månad, varav fem hela tusenlappar är lån! Som någongång i den nära framtiden skall betalas tillbaka! Om vi tar en snabb kalkyl; min hyra ligger på tre lakan, faktist på den billigare sidan. Då återstår cirka fyra och en halv. Delar vi detta på månadens trettio dagar får vi ett dagsbelopp på 150 svenska riksdaler. För dessa 150 kronor/dag skall vi köpa kurslitteratur, biljetter hem till föräldrarna som vi oftast besöker någongång under terminens lopp, all mat vi äter var dag och den övriga sakerna jag listade övan, plus spontana random utgifter. Tänk er själva, - skulle ni kirra biffen? Jovisst, man kan klara sig på plus minus noll med dessa pengar. Livnär dej på nudlar, handla på secondhand och hyr en soffa så skall det säkerligen gå vägen.

Men seriöst, tänk på de studerande som inte har det så bra ställt hemifrån. Jag, personligen, tycker att den ekonomiska biten går “helt ok”. Mormor stickar yllesockar, föräldrarna sponsrar mej när jag är hemma på besök, övriga släktingar och bekanta ger uppmuntrande ord. “Grabben klarar sig”, säger de. Jag nickar instämmande och tänker på nudlarna som väntar på mej hemma vid korridorsköket.

Kim Holm, 12 Juli, 2009

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback