Redan när jag var liten var det ett ständigt prat om vilken by som var den bästa. På lågstadiegården levererades argument mellan barn från respektive byar. ”Vår by är bäst för den har en butik!” Lokal patriotismen tände till i de övriga barnen som inte kom från butikbyn. ”Vår by har en bank där man kan ta ut pengar, de har inte er by!” Mat och pengar är förvisso viktiga aspekter i vårt moderna liv men nöje är också viktigt. Ett tredje argument berörde just det. ”Vår by e bäst för den har en pulkbacke!” Alla bybarn hade sina poänger, men komma överens ville de inte.

Inget fel på lokal patriotismen. Bra att barn är stolta över sin by, men när detta utvecklas från att tala gott om sin by till att tala skit om andras, då är vi ute och cyklar. I högstadiet fortsatte kampen, men variabler lades till. Klädstil var den största. Min högstadietid var på tidiga 00-talet och jag var en så kallad ”huppare”. Vi utmärktes med hängande byxor och luvtröja. Vi ansåg oss själva som de snyggaste och coolaste. Vi ville gärna regera över högstadiets långa korridorer, men så enkelt var det inte. De så kallade ”bombarna” stod i vår väg och de var den andra stora klädstilen. De utmärktes med sin tuffa attityd, svarta utstyrsel och medfödda kärlek till Iron Maiden.

Vi, hupparna talade gott om vår egna grupp men onödigt stor fokus fanns på att trycka ner bombarna. Så seriösa var vi ändå inte, att göra upp öga mot öga skedde sällan. Glåpord och skitsnack var mer på menyn. Vi kunde ironiskt härma deras stil, deras kaxiga attityd och deras kärlek till heavy metal. Det hela avslutades med high-fives för att styrka på att vi är de coola katterna. Bombarna å andra sidan var inga änglar heller, spontant var de de som började (säger jag som huppare) från ingenstans kunde de ropa glåpord. Ofta med samma innebörd där de ifrågasatte vår sexuella läggning. I stort vågar jag säga att det var ett ömsesidigt förhållande.

Nu då? Nu är jag student och vet förhoppningsvis bättre. Någonstans i hjärnan finns lokal patrioten som älskar sin by. Inget fel med det, poängen är dock att belysa hur stor vikt vi människor lägger på grupptillhörighet. Hur viktigt det är för oss att veta vart vi hör, vem vi är. Det har sina fördelar, det har sina nackdelar. Slutsatsen är att vi inte skall bedöma resten av världen utifrån vår lilla grupp. I vissa länder äter man hund, i vissa delar bär man slöja och i vissa byar kan en pulkbacke vara det mest värdefulla.

Kim Holm, 25 maj 2010