När vägen till framgång är att trampa på andras fötter

Har du hört talas om bröderna Schulman, Blondinbella, Kissie, Katrin Zytomierska bara för att nämna några namn? Jag trodde nästan det. De flesta har nog hört talas om nån av dem. Vad har dessa personer gemensamt, kan man undra? Jo, de har alla bloggar och de har alla drivit folk till vansinne. Från början var det ingen som visste vilka det var, de drev sina bloggar rätt anonymt. Men från ingenstans börjar dessa namn dyka upp lite här och var, och tillslut är de personer som nästan alla vet vilka de är.

Jag blir nyfiken och undrar hur det kan komma sig att dessa bloggande personer har blivit ”kändisar” i folkmun, och nu har jag listat ut varför. De har trampat på andras fötter för att komma till toppen, likt leken Herren på täppan då den som knuffades hårdast vann.

Jag har skrivit blogg i många år, men mina 7 besökare är en fis i rymden om man jämför med storbloggarna. Men emellanåt när jag skrivit inlägg som berör och upprör har besökarna fort stigit med det dubbla och kommentarer har haglat in. Jag minns ett inlägg jag hade skrivit om att Stockholmare inte kunde köra bil, då fick jag minsann höra att jag var det ena och det andra samtidigt som jag hyllades av mina länsmän från norr. I några veckor kände jag mig stolt över att mitt inlägg fått så stor respons, och jag kläckte ur mig fler inlägg om det ena och det andra som jag visste skulle sätta spinn på folkets hjärnor. Men ju fler sådana inlägg jag skrev, desto fler elaka kommentarer fick jag – och det var mindre kul.

Vi har alla hört det klassiska citatet Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad. Jag är inget stort fan av Gud och hans budord och har säkert brutit mot de flesta, men det här citatet stämmer bra, och jag tror att få säger emot mig där. Jag frågade mig själv om jag verkligen ville att andra skulle göra narr av mig och bli ”känd” på min bekostnad? Jag kan ärligt svara Nej. Och när jag ser att de nya bloggarna kör på samma stil som de ovannämda blir jag mörkrädd, för många av dessa har inte ens kommit in i puberteten än, men redan har smutskastningen börjat för en one minute of fame på bloggtoppen. Är det värt det? Kanske. Men om det innebär att håna och såra andra människor för att få en egoboost, så kanske vi borde dra ut kontakten och läsa en självhjälpsbok istället.

Charlotte Bergsten 2010-08-10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback