På äventyr
Det hela började med att jag och mina två vänner, Petter och Zakarias var lediga. Vi ville göra något speciellt av vår gemensamt lediga dag. Sommarens varma tider hade just uppenbarat sig i västra Finland och känslor börjar då svalla.
Med sommaren, som vi alla vet, kommer mycket gott. Random växter går i blom, fåglar börjar spontant att vissla ikapp, även vid denna tidpunkt på året börjar folk omedvetet att lossa på slipsen och sätter kanske på sig ett par fräscht blommiga hawaiishorts? Allt detta för att få maximal njutning utav sommaren.
Jag och mina kamrater var taggade nu när sommaren äntligen var på besök. Som jag nämde får fåglarna visselfeber och blomman tycker det är nice med att gå i blom. Men vi, vi viste inte vad vi skulle göra. Redan tidigt på dagen hade vi bestämt att någonting skulle ske! Vi visste inte exakt vad vi var taggade för, men vi var det i alla fall. Efter en tids grubbel och skäggskrap om vad vi skulle göra av denna underbara dag så slog det oss, -som en vision uppenbarade sig den geniala idén, idén att besöka vår bortglömda grannby!
Golkas, som denna mytomspunne by så spektakulärt heter var och är en by som vi bara besökte "förr i tiden". På den gamla goda tiden då den som hade mest växlar på cykeln var kung. (Själv hade jag en blå Marvil K2 med 21 växlar.)
Vi hoppade raskt i min toyota från -91 och trampade foten söderut. Spänningen ökade allt efter vi närmade oss Golkas. När byskylten uppenbarade sig var stämningen på topp men denna spets utav eufori lade sig ganska snabbt! -Jag vet inte vad jag hade förväntat mej, men nu kändes byn död, en dam var ute och rastade sin hund, en farbror klippte sin lilla gräsmatta. Dessa saker räckte inte till för att stilla den nostalgi-feeling jag så ont ville känna.
Jag och grabbarna ville inte sörja så vi bestämde oss för att vika in till grillen i byn för att köpa en dubbelburgare med gurksallad. Burgaren satt perfekt i magsäcken, vi var inte längre sorgsna, vi var faktist rätt så nöjda med vår lilla sightseen. Efter besöket på grillen klev vi åter in i bilen och körde norrut, hemmåt.
Sensmoralen; en välstekt hamburgare tröstar den sorgsne samt vårdar den med hunger!
Kim Holm, femte Juni 2009
Med sommaren, som vi alla vet, kommer mycket gott. Random växter går i blom, fåglar börjar spontant att vissla ikapp, även vid denna tidpunkt på året börjar folk omedvetet att lossa på slipsen och sätter kanske på sig ett par fräscht blommiga hawaiishorts? Allt detta för att få maximal njutning utav sommaren.
Jag och mina kamrater var taggade nu när sommaren äntligen var på besök. Som jag nämde får fåglarna visselfeber och blomman tycker det är nice med att gå i blom. Men vi, vi viste inte vad vi skulle göra. Redan tidigt på dagen hade vi bestämt att någonting skulle ske! Vi visste inte exakt vad vi var taggade för, men vi var det i alla fall. Efter en tids grubbel och skäggskrap om vad vi skulle göra av denna underbara dag så slog det oss, -som en vision uppenbarade sig den geniala idén, idén att besöka vår bortglömda grannby!
Golkas, som denna mytomspunne by så spektakulärt heter var och är en by som vi bara besökte "förr i tiden". På den gamla goda tiden då den som hade mest växlar på cykeln var kung. (Själv hade jag en blå Marvil K2 med 21 växlar.)
Vi hoppade raskt i min toyota från -91 och trampade foten söderut. Spänningen ökade allt efter vi närmade oss Golkas. När byskylten uppenbarade sig var stämningen på topp men denna spets utav eufori lade sig ganska snabbt! -Jag vet inte vad jag hade förväntat mej, men nu kändes byn död, en dam var ute och rastade sin hund, en farbror klippte sin lilla gräsmatta. Dessa saker räckte inte till för att stilla den nostalgi-feeling jag så ont ville känna.
Jag och grabbarna ville inte sörja så vi bestämde oss för att vika in till grillen i byn för att köpa en dubbelburgare med gurksallad. Burgaren satt perfekt i magsäcken, vi var inte längre sorgsna, vi var faktist rätt så nöjda med vår lilla sightseen. Efter besöket på grillen klev vi åter in i bilen och körde norrut, hemmåt.
Sensmoralen; en välstekt hamburgare tröstar den sorgsne samt vårdar den med hunger!
Kim Holm, femte Juni 2009
Kommentarer
Trackback