Robin Hood - med en twist

”Ta från de rika och ge till de fattiga”. Detta ädla motto härstammar från en ack så ädel man, Robin Hood var hans namn. Robin Hood, en man av dygd. Till och med kungar inhyste hans respekt; ”det är Robin Hood ja vill ha!” skrek de i sömnen. Denne Robin var ledare över ett ståtrövarband. De satte sina liv på spel för att mätta allmogets hungriga magar.

Mannen, myten, legenden. Broder Tuck, Röde Will och Lille John. Har dessa män verkligen vandrat i Sherwoodskogen i 1200-talets England? Är de riktiga historiska personer eller är allt bara fiktion? Spelar det egentligen någon roll hur det ligger till? Deras historier, budskap och motto lever med oss ännu i dag och är i allra högsta grad verkliga.

Jag levde inte direkt rövare, men häromdagen kände jag mej verkligen som en liten Robin Hood. Jag knallade runt på Vasas gator en snöig vinterdag och hade inga direkt storslagna tankar i huvudet. Men mitt i vandrandet kom jag på tanken att spela på en RAY-spelautomat. Skulle ändå kännas rätt fint att dra in 2€ och typ köpa en godispåse helt gratis.

Sagt och gjort, generös som man är så satsade jag hela 50 cent på den gula automaten vid min sida. Jag vann några 20-centar, men slösade lika snabbt bort dem. Till sist med panos på 10 cent fick jag tre körsbär! Klirr i kassan 80 cent rikare. Nu hade jag totalt vunnit 1.20€, bäst att dunsta tänkte jag. Klickade på Voittu Maksu och hörde slantarna så härligt falla i metallkoppen! Jag hade vunnit! Vare sig jag endast gick 70 cent på plus så hade jag vunnit!

Euforin lade sig snabbt, 70 cent är verkligen inte hela världen så inte får jag någon Missä-X karkkipussi för dessa mynt. Men då kom uppenbarelsen, som från ovan ser jag frälsningsarmens skäggiga gubbe och hans gryta. Min mun formade orden men utstötte inga ljud, ”att ta från de rika och ge till de fattiga.” Med gott samvete och inga egna pengar slösat så klirrade jag stolt ner 70 cent i grytan.

Väl hemma berättade jag stolt om mina bravader, om hur jag ägde den gula automaten allt för att skänka vinsten vidare till frälsningsarmen. Ack igen lade sig min eufori. Min broder upplyste mej att RAY är snälla och att alla pengar automaterna drar in oavkortat går till verksamheten inom social- och hälsovårdsorganisationer här i landet... Jag tog alltså från de fattiga och gav till de fattiga. ”Det är tanken som räknas...” Eller hur?

Kim Holm, 29 december 2009

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback