Stanna upp
Hur många av er går, cyklar eller kör bil samma väg till jobbet varje dag året runt? Hur många av er har lagt märke till den ensamma lyktstolpen vid korsningen, eller den trasiga bänken vid gångvägen, eller den hemmagjorda ”lekande barn-skylten” när du ska korsa ett bostadskvarter? Hur många av er har stannat upp en extra sekund och verkligen känt in din omgivning?
I dagens samhälle går allting i hög fart och man ska hinna med det ena och det andra och alltid ska man stressa hit och dit för att sedan komma hem och fortsätta stessa för man ska laga mat, städa, diska och ta hand om allt annat innan nästa dag börjar. Och därimellan ska man även hinna sova 8 timmar, om man har tur.
Fler och fler barn blir diagnostiserade med diverse bokstavskombinationer, och vissa forskare menar på att det är genetiskt och andra inte. Jag tror däremot att det handlar om all stress vi har runt omkring oss. Gravida kvinnor springer runt på stan tills vattnet går, de jobbar tills de inte kan ta sig upp från kontorsstolen utan hjälp och väl där hemma kan de inte vara still en sekund för då ska allt vara fixat innan bebisen kommer ut. Och väl när bebisen är ute ska det flängas fram och tillbaka och träffas vänner och bekanta så alla kan beundra lilla knyttet. Och fort som tusan ska bebisen lära sig att krypa, sedan ska den lära sig att gå, och skulle det mot förmodan gå lite för länge innan bebisen säger ”mamma”, ”pappa” så har föräldrarna halvvägs gått igenom en känslomässig kollaps för att deras bebis inte är smartare än grannens. Redan i årskurs ett ska barnet börja sporta och bli bäst, och inte nog med det ska barnet få bäst omdöme i alla ämnen. I tonåren exponeras barnen av bilder och filmer på hur de ska se ut och bete sig. Nyttig mat, träna, topp betyg, många kompisar, extra jobb, hjälpa till hemma.. listan kan göras lång. Sen i vuxen ålder går de in i väggen, eller får medicin mot sin bokstavskombination.
Allt detta tävlande mot varandra, att vi ska vara bättre än alla andra; ”jag ska vara nyttigast, jag ska ha det bästa jobbet, jag ska, jag ska, jag ska” skapar bara mer stress i det redan sönderstressade samhälle vi lever i. Därför frågar jag er om ni har lagt märke till de små sakerna runt omkring, som lyktstolpen, den trasiga bänken, den hemmagjorda skylten. Har ni inte det kanske ni ska stanna upp en minut varje dag och fråga er själva om det är värt att missa det fina som finns att se.
Charlotte Bergsten 2010-09-02
I dagens samhälle går allting i hög fart och man ska hinna med det ena och det andra och alltid ska man stressa hit och dit för att sedan komma hem och fortsätta stessa för man ska laga mat, städa, diska och ta hand om allt annat innan nästa dag börjar. Och därimellan ska man även hinna sova 8 timmar, om man har tur.
Fler och fler barn blir diagnostiserade med diverse bokstavskombinationer, och vissa forskare menar på att det är genetiskt och andra inte. Jag tror däremot att det handlar om all stress vi har runt omkring oss. Gravida kvinnor springer runt på stan tills vattnet går, de jobbar tills de inte kan ta sig upp från kontorsstolen utan hjälp och väl där hemma kan de inte vara still en sekund för då ska allt vara fixat innan bebisen kommer ut. Och väl när bebisen är ute ska det flängas fram och tillbaka och träffas vänner och bekanta så alla kan beundra lilla knyttet. Och fort som tusan ska bebisen lära sig att krypa, sedan ska den lära sig att gå, och skulle det mot förmodan gå lite för länge innan bebisen säger ”mamma”, ”pappa” så har föräldrarna halvvägs gått igenom en känslomässig kollaps för att deras bebis inte är smartare än grannens. Redan i årskurs ett ska barnet börja sporta och bli bäst, och inte nog med det ska barnet få bäst omdöme i alla ämnen. I tonåren exponeras barnen av bilder och filmer på hur de ska se ut och bete sig. Nyttig mat, träna, topp betyg, många kompisar, extra jobb, hjälpa till hemma.. listan kan göras lång. Sen i vuxen ålder går de in i väggen, eller får medicin mot sin bokstavskombination.
Allt detta tävlande mot varandra, att vi ska vara bättre än alla andra; ”jag ska vara nyttigast, jag ska ha det bästa jobbet, jag ska, jag ska, jag ska” skapar bara mer stress i det redan sönderstressade samhälle vi lever i. Därför frågar jag er om ni har lagt märke till de små sakerna runt omkring, som lyktstolpen, den trasiga bänken, den hemmagjorda skylten. Har ni inte det kanske ni ska stanna upp en minut varje dag och fråga er själva om det är värt att missa det fina som finns att se.
Charlotte Bergsten 2010-09-02
Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Tänkvärda ord.
Jag hatar stress.
Har hållit på mkt med att stressa mig själv för att allt ska vara perfekt. Men jag bättrar mig hela tiden och gör nu saker för att det är roligt.
När jag fick barn ändrades prioriteringsordningen.
Alltid bra att bli påmind om att stanna upp. Kan inte sägas nog.
Trackback